Fredag eftermiddag. Löning. En man i trettio-årsåldern går in i en affär. Han går fram till en hylla, tar ner ett fodral, går till disken, betalar och går ut igen. I sin hand håller han en film. Riddarfalken från Malta.
Dashiell Hammett. Hade det inte varit för honom hade vi kanske aldrig hört talas om Humphrey Bogart. Hammett var en före detta Pinkterton-detektiv som började skriva deckarhistorier, som publicerades i t.ex. Black Mask. 
Hammett är också känd för att ha skrivit Röd skörd, en berättelse som legat till grund för exempelvis filmatiseringar som Akira Kurosawas Yojimbo – livvakten, vilken i sin tur inspirerade Sergio Leone att göra sin spagettivästern För en handfull dollar, rullen som gjorde Clint Eastwood till en megastjärna. Hammett tillhörde pionjärerna inom skolan som körde med hårdkokta deckare, ett steg bort från den mer klassiska detektivtypen, ni vet, Sherlock Holmes. Hammetts inverkan på deckargenren är omfattande, milt uttryckt. Bogart spelade senare en annan detektiv, Philip Marlowe, författaren Raymond Chandlers odödliga hjälte. Sam Spade, huvuvpersonen i Riddarfalken från Malta och Philip Marlowe har blivit sinnebilden för den hårdkokta deckaren, och vi har inte minst Bogart att tacka för detta. Bogart, och ett helt gäng personer till faktiskt.
Warner köpte rättigheterna till Hammetts novell, och Bogarts gestaltning av Samuel Spade var inte den första i ordningen, utan faktiskt den tredje. 
Den första upplagan kom 1931 och spelade in hyfsat med pengar på biograferna, men den andra filmatiseringen, Satan met a lady med Bette Davis i en av rollerna, floppade. Man anlitade John Huston som regissör, trots att Huston var tämligen okänd på den tiden. Riddarfalken… blev hans första film. Huston ville ha Bogart i rollen som Sam Spade men högst på bolagets lista stod George Raft, med vilken man hade ett kontrakt. Efter en del dealande lånade man dock ut Raft till ett annat bolag och Bogart fick rollen, hans första stora huvudroll. Resten känner ni till. Både Bogart och Huston blev snart två av Hollywoods stora, och de skulle komma att samarbeta igen, ni kan med fördel spana in Sierre Madres skatt, Bogart är helt outstanding i rollen som Fred C. Dobbs, och regissör John Huston och hans skådespelare till far, Walter Huston (som för övrigt har en biroll i Riddarfalken), blev första far-son-duo att belönas med en Oscar för sin medverkan en och samma film.
I andra roller i denna underbara film noir ser vi t.ex. Mary Astor, Peter Lorre och Sydney Greenstreet. 
Astor spelar Brigid O’Shaughnessey, en femme fatale på jakt efter den mytologiska falken. Hon försöker manipulera Spade, som får kämpa hårt för att stå på rätt ben. Peter Lorre gör en fantastisk insats som Joel Cairo, en hal men sammansatt figur som också är ute efter den eftertraktade falkstatyetten. Lorre samarbetade under sin tidiga karriär med bland andra Alfred Hitchcock. Han finns med i Casablanca, Bogarts kanske mest kända film. Han fick sitt stora genombrott i Fritz Langs gripande M, en film jag verkligen kan rekommendera. Greenstreets insats är också den minnesvärd. Bara genom sin fysiska närvaro utgör Greenstreet en respektingivande skurk, den ambitiösa Kasper Gutman. Alla vill de lägga sina smutsiga vantar på falken som titeln anspelar på, och de skyr inga medel. Precis som filmskurkar ska vara, med andra ord.
Egentligen vet jag inte om det finns så mycket mer att säga om filmen, annat än att om ni inte redan sett den, så måste ni göra det, så fort ni bara kan! Visst finns det många bra rullar i den här genren, Den tredje mannen, En djävulsk fälla, Chinatown och L.A. Konfidentiellt bara för att nämna några av mina favoriter, men som alltid tycker jag inte det är fel att söka sig tillbaka till rötterna. Det är ju trots allt Bogart vi snackar om här, eller hur?
Blomstergatan 10 