Värsta NHL-schemat har det varit i innebandyn på sista tiden. Det känns nästan som om vi vore Västmanlands version av säsongen 2009/10:s upplaga av Vancouver Canucks. De olympiska spelen hölls ju i Vancouver under den säsongen och på grund av OS tvingades Canucks spela en lång räcka bortamatcher för att man skulle kunna fixa i ordning deras hemmaarena inför hockeyturneringen. Nu minns jag inte hur långt det gick mellan deras sista hemmamatch innan OS-uppehållet och den första efter OS, men ruskigt lång tid var det i alla fall. Anledningen till att jag kände så var att vi hade matcher så det räckte och blev över förra veckan, match för HJ18 torsdag, match i Juniorallsvenskan lördag, match i Division 2 söndag, och match i Division 2 måndag. Efter det tuffa spelschemat väntar nu ett långt uppehåll. Nästa match i Juniorallsvenskan och Division 2 är 13 respektive 20 november.
NHL-helgen inleddes alltså med match för vårat HJ18-lag och Arboga stod för motståndet. Att döma av matchhändelserna skulle jag inte tippa att det var en alltför spännande match, men det är så klart omöjligt att säga när man inte sett matchen själv. Matchen i Juniorallsvenskan mot IBF Örebro blev dock en riktigt tuff fajt.
Hade inte vår förträffliga keeper Calle Rejdemark storspelat i kassen hade nog Örebro vunnit. Av de JAS-matcher jag sett så här långt den här säsongen så var Örebro det klart bästa motståndet hittills. Det var med en lättnadens suck som jag och Kotte kunde se våra duktiga juniorer rida ut stormen och visa prov på vilja och effektivitet när det behövdes som mest. En skalp för våra unga talanger, helt klart!
Dagen efter väntade så alltså match i Division 2. Som tur var hade vi även då hemmamatch, mot Per-Ols IBF, det var väl inte helt fel att slippa den där trista vägen upp till Fagersta. I och för sig så var vädret strålande, och Fagersta Hallen har alltid varit en personlig favorit… men ändå.
Det blev en riktigt spännande match. Jag tycker vi spelade klart mycket bättre än Per-Ols första halvan av matchen, men i andra slappnade vi av för mycket samtidigt som Fagerstagrabbarna började rycka upp sig. Efter att ha gjort 4-1 drygt fyra minuter in i perioden så fick vi straff, efter att en försvarare använt en hög klubba för att rensa bort bollen framför egen kasse, men Jocke Landell missade oturligt nog, trots att målvakten var uppe på läktarn. Per-Ols fick i och med missen utvisning och vi fick spela powerplay, och vi tyckte väl att vi hade chans att döda matchen. Men det lyckades vi inte med utan istället började Per-Ols äta sig ikapp. Mycket tack vare påpassliga mål av Johan Byman ledde vi fortfarande efter andra, men bara med 6-5.
Per-Ols kvitterade också följaktligen en bit in i sista perioden, och matchen stod och vägde. Efter att mycket bra boxplay-spel i mitten av ronden var ställningen fortfarande 6-6. När tre och en halv minut återstod kunde våran andrafemma med Byman, Daniel “Dasse” Löf och “Gurra” Ferngren, göra mål, men det blev dessvärre underkänt på grund av att vår spelare ansågs ha klivit innanför målvaktsområdet. I det läget tog vi timeout. Med en neslig förlust mot Arboga två veckor tidigare i färskt minne bestämde vi oss för att den här gången skulle vi fanimej inte vika ner oss. Och det gjorde vi inte heller. Med mindre en två minuter kvar kunde vår unga backklippa Marcus Pettersson stänka in segermålet efter en patenterad solorajd. Vi höll rent på slutet och segern var bärgad! Puh!
När matchen var slut var det inte mycket mer än 28 timmar kvar tills nästa match skulle börja, bortamatch mot IBK Hallsta. Tredje matchen på tre dagar för många av våra spelare, fjärde matchen på fem dagar för vissa! Hallsta är som bekant mycket starka hemma i Nibblehallen, så det var en svår uppgift som väntade oss, inte minst med tanke på hur slitna vi var.
Första perioden var också mycket jämn, men i andra kunde vi successivt bygga upp ett försprång på några mål. Och även om Hallsta kom ganska nära (två måls marginal när det var som minst) i sista kunde vi efter en enorm kämpainsats vinna, och kanske var det framför allt viljan och effektiviteten som gjorde att vi gick segrande ur striden, precis som i JAS-matchen mot Örebro två dagar tidigare.
Ja, det slutade verkligen i dur, vårt lilla NHL-äventyr. Fyra matcher på fem dagar, och vinst i samtliga… Jag ska vara ärlig och säga att hade det inte gått så bra så skulle jag nog inte sitta här och skriva just nu. Men det gick bra, för vi jobbade hårt och spelade bra, och jag tänker då inte be om ursäkt för våra framgångar. Men efter morgondagens Division 4-match så ska jag ta ledigt ett litet tag från innebandyn.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
