Som ni kanske kommer ihåg så drabbades jag i vintras av det värsta som kan hända: min dator kraschade! Nu visade det sig vara tur i oturen för resultatet blev att produkten, enligt mitt tycke, i slutändan blev bättre. Nu har jag “drabbats” av ytterligare en produktförbättring, även om denna inte var ofrivillig. Jag har nämligen kommit över Final Cut, ett redigeringsprogram som är lite (eller, ja, mycket!) proffsigare än mitt gamla kära iMovie. I och med detta steg mot förhoppningsvis bättre produktioner föll det sig naturligt för mig att stanna upp en stund och kasta ett öga i backspegeln för att titta tillbaka på det jag åstadkommit genom åren.
iMovie'06.
Fö mig så har en viktig del av mitt liv inom innebandyn alltid bestått av en vilja av att dela med mig av mina upplevelser. Det yttrade sig först genom att jag med jämna mellanrum började skriva brev som jag skickade ut till de lag som jag var ledare för. Den naturliga utvecklingen av det var att jag började skriva lite längre krönikor som publicerade på klubbens hemsida. Hur många som faktiskt läste mina alster vet jag inte, men genom många positiva kommentarer förstod jag att det i alla fall fanns en del som tyckte det var kul att läsa vad jag hade att komma med. För mig är det faktiskt lite lustigt, för jag levde länge med en hämmande känsla av att det här med att skriva, det var inte menat för mig. Jag kommer ihåg på högstadiet, tror jag det var. Av någon anledning så fick vi besök i skolan av en författare som berättade om sitt yrke. Jag är inte helt säker på att detta verkligen inträffat, men jag tror det. Jag är i vilket fall som helst säker på att det var nånting i nationella provet i svenska, när jag gick i nian, som hade med författarskap att göra. Nu är det så himla länge sen så minnet kanske bedrar mig. Men jag vill i alla fall tro att dessa två saker verkligen hänt i verkligheten och inte bara i min fantasi.
iMovie'11.
Jag vet i alla fall att när jag flera år senare började på lärarprogrammet på Mälardalens Högskola så gick vi nån sorts introduktionskurs i svenska. En del av uppgifterna gick ut på att man skulle skriva, och jag minns klart och tydligt att jag hade med mig en känsla (som jag hänvisade till nyss) sedan min tidigare skolgång att jag inte kunde skriva på ett sånt sätt som andra skulle kunna tycka var intressant att läsa. Jag minns att jag mindes den där författaren och att jag hade tänkt att det nog skulle varit ganska kul om man hade haft talang för att skriva. Det visade sig att det bästa sättet att lära sig var att göra, helt enkelt. Förutom de rent studiemässiga fördelarna med att kunna skriva, så ledde denna nyfunna skrivglädje fram till krönikorna jag skrev för klubbens hemsida.
Final Cut Pro 7.0.3.
Ja, så höll jag på i några år. Mer eller mindre regelbundet fram till dess att jag välsignades med den mest underbara av gåvor. Det var min kära mamma som skänkte mig en videokamera. Det var för övrigt sommaren 2007. Jag hade innan dess aldrig ens hållit i en videokamera. Eftersom starten på innebandysäsongen var precis runt hörnet gav sig svaret snabbt: att filma våra matcher såklart!
Ja, sagt och gjort, jag tog min fina, nya kamera och pallrade mig ner till Kristiansborgshallen, där herrlaget hade match mot juniorerna. Vid det tillfället hade jag kanske använt kameran vid två eller tre andra tillfällen. Så om nån säger att man inte kan lära en gammal hund sitta, tro dom inte! Jag har sedan dess lärt mig allt jag kan om filmning och redigering från scratch.
Jag och min kompis Wenne, som jag tidigare kamperat ihop med i ungdomskommittén i Rönnby IBK, diskuterade vad jag skulle göra med materialet. Vi hade en del tankar och idéer om var det var bäst att publicera klippen jag producerade. Vi fastnade till slut för YouTube, och frågan är om vi inte satsade på rätt häst. Jag minns inte de andra hästarna, men jag tror att vi valde rätt. Sen dess har jag alltid publicerat highlightklipp från våra matcher på just YouTube.
Såhär har det sett ut genom åren.
Det här är alltså klippet från den allra första matchen jag filmade. Inte så mycket att säga om egentligen. I princip allt kan bli bättre. Men så lär man sig mycket genom att göra också. Det tog till exempel ett tag innan jag klurade ut hur man kunde göra slow motion-repriser.
Här ett annat klipp som av flera skäl är ett viktigt steg i utvecklingen. Jag hade lärt mig det här med repriser. Det här var nämligen första gången som jag lade in ljud under repriserna. Det var nånting som jag själv tycker gjorde klippen mycket bättre. Senare skulle jag också lägga in skyltar så att man skulle veta vem som gjorde mål och vem som passade. Det var förresten Wenne som kom med det tipset. Det var nog mest för att han inte kände igen alla Rönnbyspelare längre… men resultatet tycker jag blev lyckat.
Det här är ett klipp som är viktigt av en annan anledning. De här bilderna är nämligen de första som jag filmade med min nya kamera, som jag fick tack vare Lennart Ulding. Det är också det sista klippet jag redigerade i iMovie’06. Vid det här laget var min gamla Panasonic-kamera mer eller mindre fullständigt utsliten, så nyförvärvet var mycket välkommet! Tusen tack Lennart!
Detta är det första klippet jag gjorde i iMovie’11. Det tar ju alltid ett tag att lära sig så pass mycket i det nya programmet att man kan slänga ihop bra material, men det dröjde inte länge innan jag kände att det fanns andra möjligheterna med den nya versionen. Det är lätt hänt att man blir lite fast i en massa effekter och sånt, men det brukar vara en övergångfas, och man lär sig mycket på att fippla med effekterna också; man kommer på nya sätt att göra saker.
Efter iMovie’06 och innan iMovie’11 släppte Apple för övrigt iMovie’08, men även om jag har den versionen använde jag mig aldrig av den. Den främsta anledningen till det var att man inte kunde lägga in kapitel i filmerna (så vitt jag vet i alla fall). Och när man redigerar en film från en innebandymatch som spelas i tre perioder om tjugo minuter per styck, då vill man ha möjligheten att lägga in kapitelmarkörer. Annars måste man sitta och spola igenom sextio minuter bara för att få se en situation i slutet av matchen, och det duger inte för mig. Därför körde jag på med iMovie’06 ända till i vintras.
Om det är nånting jag fullkomligt älskar med iMovie’11 så är det funktionen som tillåter dig att göra trailers. Jag har haft fantastiskt kul när jag gjort mina trailers, och jag vill inte skryta, men jag tycker de är riktigt bra och riktigt läckra, om jag får säga det själv!
Samtidigt som man alltid vill förbättra och förnya sig själv så finns det också en poäng med att behålla vissa element. Personligen har jag valt att behålla samma jingel och istället satsat på att förändra layouten och bilderna. För mig så har det blivit så att så fort jag hör jingeln så vet jag exakt vad jag har att vänta mig, och det är också det jag eftersträvar.
Så kommer vi slutligen till det sista klippet i vår lilla exposé av minnen. Det här är ett av klippen som jag redigerat i Final Cut. Jag hoppas ni tycker att klippen blir bättre och bättre. Det finns fortfarande gräsligt mycket funktioner i Final Cut som jag inte behärskar, men jag kommer enträget jobba på för att lära mig så mycket som möjligt, så att slutprodukten ska bli så bra som den bara kan.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
