Efter många om och men tog Spurs återigen tre poäng i Premier League, denna gång 2-1 hemma mot Birmingham. Förra gången Birmingham spelade i Premier League vann dom båda mötena med Spurs, men icke så denna gång. Ironiskt nog var det kanske på grund av Sebastians Larssons byte på stopptid, Larsson som ju avgjorde med sitt 3-2-mål förra gången lagen möttes på White Hart Lane, som gjorde att Tottenham kunde vinna. Det finns få saker jag avskyr så mycket som fördröjande byten på stopptid, så det var extra, extra skönt att det inte lyckades idag.
Spurs dominerade bollinnehavet i första och Birmingham fick allt som oftast bara slå ifrån sig. Men trots pressen så kom det inga mål i första, det skulle dröja till andra halvlek. Birmingham kämpade tappert men med tanke på det tryck Tottenham skapade, med första halvleks kung Luka Modric i spetsen, tycker jag att segern gick till rätt lag, om man ser matchen i sin helhet. Peter Crouch, som fick ersätta Modric tidigt i andra, gjorde välförtjänt 1-0 och därmed sitt första ligamål för The Lilleywhites i den 72:a minuten, efter en mycket fin frispark från Tom Huddlestone.
Det tog dock inte många minuter för Birmingham att kvittera. Cudicini och Hutton strulade tlil det rejält i Tottenham-försvaret och Lee Bowyer kunde enkelt peta in 1-1 helt oattackerad. Tyckte inte det kändes helt rättvist. Birmingham spelade dock upp sig i andra och när klockan började närma sig 90 minuter satt man där som vanligt med den där obehagliga känslan i magen. Det krävs ju så lite för att en match ska gå i stöpet. Men idag var det Spurs som drog det längsta strået.
När klockan nått 90 minuter höll fjärdedomaren upp skylten som visade att domarn lagt till fyra minuter. En halv minut senare bytte Birmingham som sagt ut Sebastian Larsson, och det kanske man inte skulle ha gjort. Hade man inte maskat på det sätt man gjorde hade inte domarn lagt till extra tid på de fyra minuterna och då hade Spurs kanske inte hunnit avgöra. Inte heller fick Larsson göra ett nytt drömmål. Inte för att jag klagar dock. När klockan passerat 94 minuter så strupplade förre Tottenhambacken Stephen Carr ungefär på samma plats som Arsenals Gael Clichy i mötet med Spurs förra säsongen på Emirates Stadium, och precis som då var Tottenham inte sena att dra fördel av slarvet. Roman Pavluychenko avancerade längs högerflanken och hittade Aaron Lennon i mitten med en precis passning, och Lennon skaffade sig skottläge och satte segermålet bakom Joe Hart i Birmingham-kassen, varpå vilt segerjubel utbröt i TV-soffan.
Spurs har sålunda fortfarande full pott såhär långt. Det känns lite overkligt, men det måste ju vara sant. Känns hur som helst bra inför fortsättningen. Det känns också bra att Spurs vinner matcher som den här och den mot West Ham. Alltför ofta har det varit vi som släppt in mål på slutet. Känns underbart att få vinna istället. Så nu är det bara att njuta av tillvaron. Come on you Spurs!
