Inte lätt att veta vad som är rätt och fel

I lördags förra veckan skulle jag och två polare hjälpa en tredje polare måla hans nya lägenhet. Polare nummer ett skulle hämta upp mig på vägen, strax efter lunch hade vi sagt. När jag gick hemifrån så hade jag svårt att släppa en nyhet som jag nyss hade läst om på Aftonbladets hemsida, nämligen att obduktionsbilder på de mördade barnen från Arboga fanns att ladda ner via The Pirate Bay. Chockerande. Det är det enda ord jag har för att beskriva vad jag kände när jag läste nyheten. Det vände sig i magen på mig.

Jag hoppade in i bilen som väntade på mig utanför porten och polarn var lika chockad som jag var, tror jag. Vi diskuterade nyheten på väg till de väntande väggarna. Vi kom ofrånkomligen in på frågan om vad som är OK att publicera, att sprida vidare. Jag tror vi var överens om att media har svårt för att vara konsekvent. Lokalblaskan Vestmalands Läns Tidning (VLT) var bland de första som lade ut bild på den dömda ”tyskan”, som hon kallats i pressen, så fort det stod klart att hon dömts för det brott hon åtalats för, dvs. mordet på de två små barn som det nu gick att ladda hem obduktionsbilder på via nätet.

Min känsla är att VLT inte har det lätt i dessa tider, och de är säkert inte de enda i branschen som har det så. Jag vet inte hur det är i andra delar av landet, så nu kanske VLT orättvist får stå till svars för all medias misstag, men jag kan bara utgå ifrån vad jag själv känner till, så jag håller mig till i första hand lokalpressen. Jag brukar ibland läsa huvudredaktör Elisabeth Bäcks blogg, eftersom jag själv bloggar och tidigare har skrivit en del saker som funnits tillgängliga för vem som helst att läsa så finner jag ämnet väldigt intressant. Hur går det till att göra en tidning? Hur resonerar man när olika saker händer?

Under sommaren som gått har VLT fått kritik för en del publicistiska beslut som man fattat. Ett par händelser av varierande brottslig grad har inträffat. Skottlossning efter en pokerkväll som, törs man väl påstå, gick lite snett, kidnappningsförsök på en pizzeria, ungdomsledare som misstänkts för sexuella övergrepp på barn, och så Arbogafallet, för att nämna de mest uppmärksammade fallen. Namnet på pizzerian där en kvinna misstänktes ha kidnappats publicerades, likaså den restaurang som ligger under den lokal där korthajarna hållit till innan nån bestämde sig för att sätta punkt för kvällen genom att avfyra skarpa skott. Detta trots att restaurangägaren bett att få slippa pekas ut, och det kan man ju förstå, inte fan har jag lust att gå och käka på ett ställe där man riskerar att dö av blyförgiftning – ska jag dö på restaurang ska de vara matförgiftning. Ungdomsledaren namngavs inte, däremot efter hand pekade man ut den klubb där ledaren var aktiv. Den misstänkta mördaren fick först vara anonym, men när hon sen som sagt fanns skyldig av rätten lade man ut bild på henne.

När man gått ut med uppgifter som gjort det möjligt att identifiera en individ eller företag har man försvarat det med att det ligger i allmänhetens intresse att få veta.

Det där tycker jag är väldigt intressant. Vad har allmänheten egentligen för intresse? Kan man försvara vad som helst med att det finns ett allmänintresse att veta? Och hur graderar man vad som Svensson på gatan ska få veta och vad han inte ska få veta? Kastar man inte sten i glashus om man själv lägger ut bild på en mördare och i nästa stund anklagar The Pirate Bay för både det ena och det tredje? Var går gränsen?

Nog förstår jag att det är skillnad på olika sorters brott, men inte vet jag om jag blir gladare av att veta hur den omtalade tyskan ser ut, eller ledsnare för att jag inte vet hur ungdomsledaren ser ut eller vad han heter. Samma fråga ställer jag mig nu när det uppdagats att obduktionsfoton på de mördade Arbogabarnen finns tillgängliga för vem som helst att ladda hem på datorn.

Jag kan förstå om man vill läsa en förundersökning, och om den är en offentlig handling så har alla rätten att få läsa den. Tanken har dock slagit mig, och många med mig, att åklagaren borde sållat i det material som ingår i den offentliga handlingen. Inte bara obduktionsbilderna hade man kunnat hemligstämpla, även diverse personers telefon- och personnummer har tydligen slunkit med i den PDF-fil du kan hitta om du vänder dig till The Pirate Bay.

Pirate Bay som svär sig fria och avsäger sig allt ansvar. Man försvarar sig med att man inte själva skapat filen och sålunda inte kan, trots vädjan från de döda barnens pappa, ta bort bilderna ur PDF-filen. Det är i och för sig korrekt, men nog hade man kunnat vara lite mer tillmötesgående och inte betett sig så jävla svinaktigt mot en man som nyligen förlorat sina båda barn. Kanske tycker man att all PR är bra PR, vad vet jag.

Man försvarar sig också med att förundersökningen är en offentlig handling och att vem som helst skulle fysiskt kunna gå och begära ut handlingarna. Och det är förvisso också sant, tekniskt sett. Skillnaden, så som jag ser det, är att det är otroligt mer lättillgängligt om du kan ladda hem det på datorn. Och jag vet inte om jag tycker det är så bra, har allmänheten verkligen nytta av det? Jag undrar. Pysslar du med lag och rätt är det säkert det, men för Svensson på gatan? För den gemena mannen? Kanske. Kanske inte. Jag hade hur som helst tyckt det varit mer OK om viss information (den redan nämnda) tagits bort.

Man försvarar sig också med att det är andra som gjort fel, andra som valt att göra förundersökningen offentlig, andra som lagt ut den med hjälp av den tjänst som man tillhandahåller men inte tar ansvar för. Men den stora grejen är, enligt mitt tycke, att även om detta också är sant så kan du aldrig försvara att du själv gör fel bara för att någon annan också gör det. Två fel gör inte ett rätt. Åklagaren borde ha sållat i materialet, användaren borde inte ha lagt upp PDF-filen utan att ha tagit bort de obscena bilderna först. Nej, visst. Men om Pirate Bay kan stoppa spridningen av dessa bilder och inte gör det… ja, vad ska man tycka om det? Jag köper det inte. Och vad gör det för skillnad att det bara handlar om bilder på en eller ett fåtal sidor i en undersökning på närmare 4000 sidor? Om det rörde sig om barnpornografi, skulle man stoppa spridningen då? Är det skillnad på barnporr och mord? Ja, men det är inte frågan om att det ena är bättre än det andra, det är snarare så att det ena är värre än det andra och det andra är fan inte bra. Visa lite medmänsklighet för i helvete!

Nu har faktiskt Pirate Bay bett om ursäkt. Inte för att man inte tagit bort länken till filen, utan för att man gav pappan ett så oförskämt svar. Alltid något. Två steg bakåt och ett steg fram. Typ.

Ja, som sagt, det är inte lätt att veta vad som är rätt och fel. En sak är jag helt säker på. I det här fallet finns det inga vinnare. Bara förlorare. De mördade barnen och deras efterlämnade. Pirate Bay. Allmänheten. Media. Åklagare. Hela bunten. Hur har jag kommit fram till den slutsatsen? Jag har bara försökt resonera som mannen på gatan skulle ha gjort, och verkar ha gjort. Rättssäkerhet, journalistik, rättigheter, skyldigheter, integritet, det är inte lätt att få ihop alla principer här, särskilt inte när vissa grupper hävdar tolkningsföreträde. En sak kan jag säga säkert dock. Jag har ingenting till övers för den som inte kan göra undantag från sin princip, inte ens på medmänskliga grunder. Ingen princip kan väl vara så stor och fin att man inte kan hävda den vill vilket pris som helst?

Jag tror i alla fall inte det.